Att se dig förändras till något hemsk, egoistiskt och så elakt är verkligen svårt. Med tanke på vilken fin människa du är. Att du håller på som du gör, är spydig och slänger riktigt elaka kommentarer faller verkligen inte mig i smaken, och det vet du. Du förändras, och det gör alla. Men inte fan är det till något bättre...

Har nyss gluttat på twilight och nu känner jag, efter dagar av bloggtorka, en stor lust att bara skriva av mig lite, allt mellan himmel och jord you know. Jag börjar bli lite arg på mig själv faktiskt. Just nu ser jag bara dom negativa sakerna, dom negativa tankarna jag tror alla omkring mig tänker om just mig, Om allt. Och det är inte alls bra, verkligen inte. Så jag måste börja tänka positivt. Även om min dag kan kännas helt rutten, som typ hela den här veckan har gjort, finns det även små positiva saker som ändå gör mitt liv till vad det är. Men endå, jag kan bara tillägga att det ska bli så skönt att sluta på min skola och träffa nya människor. Är det inte underligt hur fort människor kan förändras? Och nu säger jag inte att alla andra är operfekta och att jag är fröken perfa, nejnej, jag förändras med. Både till det bättre och till det sämre. Jag har lärt mig att man kommer längre med att vara ärlig, främst mot sig själv. Man kan inte vara blind och bara se det alla andra gör, man måste öppna ögonen och se det man själv faktiskt gör mot andra. Om man inte bryr sig om vad man själv gör, som ärligt talat kan såra andra, vad för slags person är man då? Är man en bra människa? Dålig, egoistisk, eller bara en allmän idiot? Ah du, jag vet inte. Jag försöker i alla fall mitt bästa för att mina nära och kära ska tycka att jag är en bra person. Jag vet att jag kan betee mig som en idiot ibland, men det är inte bara jag. Jag vet att jag inte alltid talar sanning, men också, det är inte bara jag. Det är inte bara jag som beter mig som ett riktigt kukhuvud ibland. Alla gör det, oavsett hur perfekt, snäll, trevlig osv osv man är. Alla är inte perfekta. Shit, börjar känna mig lite djup här. Men en sådan människa är jag.
Om jag skulle beskriva mig själv med tre ord vore det vara:
- Optimistisk
- Känslig
- blyg
Det är nog dom starkaste sidorna av mig som framgår, enligt mig. Jag är nog den blygaste människan jag vet, inte kanske när man träffar nya människor. Men på andra saker, känslig med, ush, ibland är det hemskt att vara känslig. Känslig som en liten bebis. Men man får helt enkelt lära sig att leva med det.

Jag tror nog inte att någon kan förstå eller veta, (byter samtalsämne jag veet.. en bra egenskap haha), Hur skönt det ska bli med ledighet för mig. Jag känner mig som en levande död, en riktig zombie. Jag är inget annat än trött, och hur kul är det? Inte särskilt.. Mysigt med sena, varma sommarkvällar, nu när jag tänker på det, usch, haha säger usch för att det ska bli så skönt. USCH!
Jag har en stor lust att flytta någonstans, USA, England? Vem vet, kanske tar andra året någon annan stans, varför inte? Jag kan inte påpeka att mitt liv inte är bra, för det är det, verkligen. Jag har den absolut bästa familjen jag kan få. Men den andra delen av mitt liv, utanför familjen. Jag är så less på det, så trött på allting, eller jaa.. inte allt kanske. Men defenetivt det mesta. Haha nu blir jag negativ igen. Men jag vill inte säga att det livet är perfekt när det inte är det. Men jag vill börja om, någon annan stans. Bland nya, äkta människor, nya vänner, nya ställen. Ett nytt liv.. Men ja, jag är inte mycket av en sådan person som gör sådant, det är bara en dröm som blir kvar där drömmarna helt enkelt stannar för alltid. Tyvärr... Äsch, ... whatever..
Jag mår iaf super illa nu, så jag tänkte sova. Ska nog sova ut i morgon, riktigt, riktigt länge.
Så nu säger jag godnatt för mig,
Puss&Kram/E