Känner att jag måste skriva av mig lite iaf.. Har en klump i magen, varför vet jag inte. Den bara sitter där, Som fastklistrad i mig. Jag är inte ledsen, och inget har hänt. Eller, nej det är inte så viktigt.. Vet liksom inte hur jag ska förklara... Känner mig rätt ensam faktiskt. Jag har vänner det vet jag, Men endå känner jag mig så otroligt ensam, lite glömd faktiskt. Vet inte om det här är någon period jag har, inte är det kul iaf. Vill bara sprudla av glädje och kärlek. Istället för att krypa ihop och vara tyst. Nu vore det bra att ha någon att prata med, som bara... Lyssnar. Någon som bara sitter, bara är liksom. Haha kanske finns någon frivillig i skolan i morgon hahah... Mamma orkar jag inte prata med, för hon säger så onödiga saker ibland. Tro mig jag älskar min mamma mest av allt i hela världen. Men sådana här känslor går inte alltid att prata om med henne. Ibland inte med någon.
Fastän jag har så många bra vänner, gud... Fan! Varför ska jag låta så desperat? Ska det vara så svårt att vara lycklig? Att varje dag vara glad, och att vilja ha någon som man älskar, den personen där det pirrar i magen så fort man ens får ett litet sms från den, som man ligger och tänker och drömmer om på nätterna, den personen man vill alltid ska finnas där. Är det desperat att vilja ha den personen?
Jag verkar ju iaf inte hitta den.. Men jag kanske ska sluta leta? Och bara ta allt som det kommer, och tro på att han kommer någon dag. Kanske bättre så, man kanske missar den om man letar för man har ett ideal i huvudet? Nej ush jag låter verkligen desperat ahhah? Ush lilla lilla patetiska jag, alltid så känslosam.
USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH USH!
Nej nu orkar jag inte skriva mer..
Puss&Kram/E
