Ett vanligt påstående
Jag är trött. Och jag har ont, så for your information: Jag ska till sjukhuset.. IGEN. Med mitt knee dårå. Jaa, ni som känner mig vet att jag har en liiten tendens till att vara en smula klumpig. Såå jag skulle fixa en sak, så sätter jag mig på huk, och reser mig upp och bokstavligen så börjar jag skrika av smärta. För något vreds, drogs, whe whea whatever, något hamnade helt enkelt fel. Och jag kan inte gå, inte böja inte röra eller något. Inte ens när jag inte gör något gör det ont! Bah, vafan! Iaf, så det blir sjukhuset igen. Och jag kan bara säga en sak. Jag spottar på bålsta vårdcentral. Allvarligt. Pappa har ringt och mailat i EN VECKA nu. Och svarar dom? Nääej. Ringer dom upp? Näeej, för varför i helvete skulle dom göra det? Ruttna jävlar. Ursäkta språket, men jag är arg.
Därför ska jag kolla på det som är kvar av beckfilmen, äta apelsinkrokant och dricka julmust och glädjas åt att jag har sovmorgon till halv 1 i morgon.
C U L8R