Och jag vet precis vad jag ska göra. Ingenting! Låter det inte härligt? Nej men, jag känner nu att jag inte har nog energi i kroppen för att orka göra något, och sedan finns det ju ingen som har tid för mig. Så jag ska helt enkelt umgås med min familj. Detta fick mig att tänka på den gamla goda tiden, när man var liten och hade fredagsmys med familjen, då åkte pappa och jag, eller så gick vi, för förut bodde vi nämligen brevid ängen mittemot shell, så gick vi dit och köpte choklad och cola, och ibland fick jag en glass också. Usch vad jag saknar det huset, så många minnen. Iaf på fredagarna så låg pappa och jag i soffan, Tim satt på golvet och mamma som alltid satt i fotöljen. Jag minns att jag alltid låg på pappa, så fick han klia mig på ryggen, och jag skulle bara "vila ögonen" lite. Sen somnade jag, och han bar alltid in mig i mitt rum. Åååh mitt gamla rum, det är nog det enda jag verkligen saknar. Blir nästan.. Eller nästan? Jag blir JÄTTE ledsen varje gång jag tänker på mitt gamla rum, nog för att det var stökigt hela tiden, så var det så.. Fint. Jag hade en himmelsäng med vita draperier med guldänglar på, sen hade jag en orangegul lite målarpensel aktigt mönster, en border så gick på mitten med änglar på och massa moln, sen den övre delen var mörkblå med maaaassa stjärnor på. Jag älskade änglar när jag var liten, jag har fortfarande en liten crush på änglasaker =)!
Jaa gud vad jag saknar huset på dommarevägen 10. Det var dit jag kom när jag föddes. Och nu bor jag här, inte, absolut inte för att jag klagar på det hus jag bor i nu, det är också underbart, men det första huset, det var mitt första riktiga hem. Förstår ni? Det är där jag växte upp.

Nåja, nu ska jag kolla på Batman begins, och smsa pappa, han är inte hemma ikväll heller... Borta mycket.
Jag älskar min pappa väldigt mycket, och jag saknar honom. När han är hemma är han här, hans kropp, men inte han. Och jag vill ha min pappa...

Nej nu säger jag stopp och godnatt!