Jag klandrar er inte om ni inte orkar läsa..

vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag vill inte jag åååh jag skulle kunna skriva att jag inte vill tusen gånger om. Men budskapet har kommit ut, JAG VILL INTE! Jag vill inte gå till skolan i morgon, jag vill inte att det ska bli helg, jag vill inte att en ny vecka ska börja, jag vill inte gå 7 veckor till, jag vill INGENTING!!! Jag orkar ingenting. Jag orkar inte helt enkelt. Allt är så jävla värdelöst just nu, jag låg och tänkte på några saker jag sagt idag, men nu när jag tänker efter, vad fan har JAG gjort för fel i den här situationen? Jag är ju bara mig själv? Och oj vad elakt att jag tycker synd om mig själv, för jag är ju sååå självisk. Men ska jag spendera hela dagarna av MITT liv till att bry mig om andra, bara?? Ja pallante snart. Allvarligt. Allt är som en jävla storm, jag är mitt i blåsten men för tung för att blåsa iväg, utan jag ramlar bara omkull och blir omskakad. Men jag VILL blåsa iväg, jag VILL försvinna. Eller inte försvinna som i dö, men försvinna härifrån. Jag känner såhär, jag kommer till skolan, alla ropar allas namn och alla kramas, sen står jag där tyst, och det finns ingen som ropar EMMAAA, jag kanske överdriver för att jag är ledsen, men varför känner jag mig så jävla ensam? Jag känner mig som tjejen i den gamla friendsreklamen, nivet hon som är osynlig? JUST så känner jag mig just nu, jag KÄNNER att ingen orkar lyssna på mig, att ingen orkar umgås med mig.. Och det är så jävla jobbigt, sen hur det är vet jag inte. Men... Varför ska jag behöva ta skit för att någon är grinig, men helt plötsligt kan vara hur gullig som  helst mot alla andra? Okej, okej jag säger att jag är den enda, det är jag säkert inte. Men jag känner så mycket just nu.. Och jag vill helt ärligt bara bort! Jag ångrar att jag började på bcjf, jag ångrar att jag inte sökte någon annan stans, jag ångrar att jag följer efter dom som en liten loppa, JAG ångrar fucking allt. Jag vill inte mer, jag orkar inte. Hur jävla kul är det att sitta på en lektion och försöka arbeta när man har miljarders tankar i skallen? Alltså det är så jävla jobbigt. Allt, och massor av mina vänner känns inte ens som vänner längre, kommer med elaka kommentarer, bryr sig inte ett skit om en, och är bara allmänt dryga. Ah javene längre... Jag har funderat på en sak ett tag nu, men jag vet fan inte om jag vågar slå på den saken. Försöka ni vet.. Hur mycket jag än vill så vet jag inte om jag vågar. Jag vill våga, men ändå gör jag det inte. Jag tror allvarligt talat att jag skulle behöva komma bort, till nya människor, folk som inte har en aning om hur jag är som person, då kan jag vara exakt den jag är, utan att få klagomål för att jag är för det och för såå och  så allvarlig osv osv. Några som inte vet hur jag reagerar och tänker och tycker. Så otroligt skönt det skulle vara. Så var det ju menat att det skulle bli efter nian. Istället blev det en klass där man känner varenda kotte, jag klagar inte.. Önskar bara att jag inte hade börjat i bålsta, för jag vill ut, bort, iväg. Neej nu orkar jag fan inte skriva mer, ska typ duscha, äta sova. Mitt liv just nu. Kul va?