Känslomässigt.
Var det inte meningen att det var nu det skulle bli kul? Att allt skulle bli bra? Var det inte så alla sa om den så härliga gymnasietiden.. Varför vill jag då bara åka iväg själv? Bara sticka, packa och dra? Jag gillar inte det här längre. Och jag skiter i alla jävlar som kommer whina om detta, för allvarligt talat. Nu är jag trött, på riktigt. Alla som säger att jag har fel och att det inte alls är så. Hur kan det inte vara så om det är precis så det är i mina ögon?
Jag förblir tyst, jag hörs inte. Det låter bra va?
Jag slutar helt enkelt. Låter inte det ännu bättre?
Jag ger upp, jag låter alla trycka ner mig. Nej jag menar självklart inte alla som i alla.
Jag är besviken, för ingen är perfekt. Men varför känns det då som att jag bara är den som inte är det?
