Det var som fan.
Att det skulle bli såhär. Nåväl, jag hatar kärlek och allt som ingår i dom idiotiska känslorna. Just nu i mitt huvud. Bli förihelvete aldrig kär. Det är bara onödigt, och genom alla mina upplevelser, är det värt det? Nej.. Inte just nu.
Och.. Människor som konstant ska ändra sina personligheter. FUHUCK YOUHUU. Jävla svin alltså.
Fan alltså, känner att det var sista gången jag är villig att öppna mig för någon, bli kär i någon, var jag kär ens? Hmmm. Ja varför skulle jag annars reagera som jag gör? Starka känslor är det iaf. Men whatever, fittfacee...
