Det är när man, man? Jag snarare.. När jag inte tänker på någonting, när jag ligger här (i min säng), och bara är. Det är ju självklart då allt det otroligt jobbiga ploppar upp i skallen. Vill inte, orkar inte, jag kan inte längre. Jag klarar inte av att gå runt och bara.. Tänka på blaha blaha (kodnamn mjohoojaja!) Det fungerar inte längre. Eller längre? Det har ju inte funkat den senaste.. eller aah, den senaste månaden. Pest och pina säger jag bara! Fyfasiken. Den här slags "känslan", den här sorten av att vara ledsen, har jag redan upplevt en gång tidigare, så varför gud ska jag uppleva den igen!! (obs att jag bara använder ordet gud... bara för att) , Jag kommer ihåg hur jobbigt det var den tiden, att jag verkligen bara total deppade i typ flera månader. Och jag vill inte göra det igen!! Det är lätt för andra att säga att man bara ska strunta i det. Lätt för dom att säga det såklart, dom har ju aldrig varit med om det. Men.. Det går liksom inte, det funkar helt enkelt inte så..
Nåväl, borde väl få lite sömn nu.
Suit Drims.